Ni har säkert sett att den statliga banken SBAB:s VD Carl-Viggo Östlund fick sparken häromveckan. Han levererade bara 8,3% avkastning på det egna kapitalet i tredje kvartalet (ackumulerat jan-sep 9,9%) och målet ligger på 10%. Att banken är inne i ett transformeringsskede för att skapa en vardagsbank med fler och bättre tjänster för kunderna som ska utmana det svenska bankoligopolet, att kunderna strömmar till och försäljningen ökar samt att Carl-Viggo Östlund uppenbarligen var en populär och entusiasmerande ledare spelar ingen roll – avkastning på eget kapital kommer först!
När man grottar ner sig i siffrorna lite bättre för 2012 och 2013 så blir det för en utomstående helt obegripligt att styrelsen i SBAB tar beslutet att inte ge sin VD fortsatt förtroende (se översikt från SBAB:s hemsida här ovan). I princip alla nyckeltal mellan 2012 och 2013 pekar åt rätt håll. Om inte resultatet för det ännu inte kommunicerade kvartal 4 var en förfärlig besvikelse så verkar det konstigt att detta anges som orsaken, för även om kostnaderna har ökat så har ju även intäkterna gjort det av vad jag kan se på SBAB:s hemsida. Att Östlund skulle föreslå en budget framöver som fullkomligt omkullkastar de fina resultat som han hittills bevisligen presterat verkar inte heller särskilt troligt.
Man får väl kanske gissa att schismen inte egentligen har med ”kostnadsutvecklingen” att göra utan det verkar som att herrarna Magnusson och Östlund helt enkelt inte gillar varandra och har diametralt olika syn på hur man bedriver en ”kundorienterad” bank. Och tittar man på deras bakgrunder är det ju inte direkt konstigt. Östlund kommer närmast från Nordnet och den nya digitala världen medan Magnusson har varit på SEB i trettio (!) år. Jag personligen tycker att man snarare kan fundera på om ägaren tillsatt rätt styrelseordförande givet SBAB:s nuvarande skede..?
Både Östlund och Magnusson verkar dock vara överens om strategin från 2010 att göra SBAB till en fullvärdig bank inom Låna, Spara och Betala med ledstjärnan ”med ett unikt bemötande och genom att vara enklast att nå och förstå”. Man kan ju dock misstänka att bilden av vad detta innebär kan vara väldigt olika givet deras mycket olika bakgrunder…
Som luttrad bankkund kan man tyvärr inte göra annat än beklaga den här utvecklingen. SBAB har känts som en pigg uppstickare som faktiskt har en möjlig chans att utöva påtryckning på de traditionella bankerna. Carl-Viggo Östlund är omvittnat en omtyckt och karismatisk ledare vilket inte ska underskattas som behövlig komponent i den här typen av förändringsresa. Nu får man se hur det går med den saken. Om SBAB:s styrelse tillsätter en trött gammal ja-sägande bankgubbe från någon av storbankerna så är det nog fara å färde med SBAB:s planer på att bli en utmanare är jag rädd. Alternativt om man tillsätter en mer progressivt tänkande VD så finns väl inga garantier att hen inte får gå samma öde till mötes som Carl-Viggo Östlund…
Som luttrad kundorienteringskonsult å andra sidan är man ändå inte direkt förvånad över den här utvecklingen. De som pläderar för ett långsiktigt arbete i syfte att stärka kundrelationer inom ett bolag och vill ta till lite nya grepp brukar få stryk av de som står på de traditionella finansiella nyckeltalens sida. Så i det här fallet kan man bara konstatera att ”another one bites the dust”.
Ur kundens perspektiv 