Ur kundens perspektiv

Jag skulle vilja hävda att jag är en ganska avancerad användare av Microsoft Office-paketet. Jag kan göra pivot-tabeller och formler i Excel utan större bekymmer, hantera mail med tidsstyrning, synka kalender och kontakter med mobilen och ordna mina ”tasks” i Outlook samt sno ihop rätt schyssta slides i Powerpoint. Alla dessa program beter sig i mina ögon logiskt. Däremot undrar jag vad den totalt oberäkneliga illbattingen Word har att göra i den i övrigt rationella Office-familjen?

Fram till ca 2005 gick det att jobba i Word och göra snygga dokument med bilder, sidhuvuden, sidfötter, tabeller, kolumnbrytningar, rubriker och innehållsförteckningar utan att få gråa hår och vansinnesutbrott, men detta är enligt min professionella åsikt inte längre möjligt.

Idag när man försöker infoga en bild i en text så är det en ren slumpgenerator som avgör om bilden hamnar rakt över texten, bakom texten, 10 cm utanför dokumentets sidor på båda sidorna eller där man hade tänkt att den skulle hamna. Om den mot förmodan skulle hamna där man hade tänkt sig på första försöket så finns det dock inga garantier att den sitter kvar där när man fortsätter att skriva text före eller efter bilden. Då kan den få för sig att hoppa över till nästa eller föregående sida lite som den behagar…

Att inte ha någon tom rad mellan nedersta raden på ett sidhuvud och gränsen för sidhuvudet är en begäran som illbattingsprogrammet emellanåt godkänner, men lika ofta trilskas med att den ska vara där oavsett vad jag gör för att få bort den. Även när man testar att ändra utrymmet för sidhuvudet från toppen av dokumentet så lyckas man inte med vad man föresatt sig. Vissa dagar gillar Word tomma rader och ibland inte… Word gillar dock nästan alltid en tom rad när det resulterar i att man i dokumentet får en helt tom sista sida…

Men låt oss inte glömma bort den ultimata prövningen med Word idag; Rubrikhantering och den automatiska innehållsförteckningen! Om sidhuvuden och bilder har startat arbetet med att trasa sönder ens nerver och fått en att vråla okvädningsord till den förbannade datorn så är det rubrikformateringen som sätter punkt för uppdraget att driva användaren till vansinne och slutligen skickar en på god väg mot det totala nervsammanbrottet. För hur kommer det sig att Rubrik 1 väljer att hoppa fram och automatiskt skapa ett 3 cm långt indrag när jag ändrar något i Rubrik 3? Vad är det som är logiskt i det? Hur kommer det sig att den jäkla rubriken inte förstår att den ska numrera Rubrik 2 som en underrubrik till Rubrik 1? Alltså Rubrik 1 blir ”1. Kravspecifikation” och då blir Rubrik 2 typ ”1.1 Funktionalitet” Är inte det hela poängen med den automatiska rubriksättningen i programmet skulle vän av ordning tycka? Men nej då! Det tycker inte Word alls blir bra utan den sätter glatt Rubrik 2 till ”2. Funktionalitet” Aaaaaargh….!

Jag tror att jag skulle ha lättare att acceptera Words egensinnighet om jag ALDRIG hade bemästrat programmet, men mitt problem är ju att jag faktiskt har kunnat jobba i Word under ett antal år under nittio-talet och det tidiga 2000-talet utan att behöva knapra betablockerare. Det betedde sig lika logiskt som sina syskon Excel, Outlook och Powerpoint i mina ögon på den tiden. Men vad är det som har hänt nu? Är produktchefen en synnerligen hämndlysten person som inte tycker om människor? Har hen slagit sig i slang med SAP-utvecklare och fått griller i huvudet att INGET ska vara intuitivt? Eller är acceptanstestaren hög och vinkar igenom ett totalt buggigt program till världsmarknaden helt utan samvetskval eller förståelse för vad detta får för effekt på näringslivets effektivitet och den generella folkhälsan?

Eller är det helt enkelt jag som blivit gammal…? Nääää..