Jag läste en artikel av Håkan Matson i Di Weekend i helgen där han kommenterade Toyotas reklamannonser vilka består av bilder på människor i olika situationer och sedan nere i ena hörnet är det en bild på en Toyota-modell. (Här är en länk till Toyatas svenska hemsida där bilderna rullar så kan ni kolla själva vad jag refererar till http://www.toyota.se/?gclid=CL7Xi4LjraoCFckXzQodiCzjXg). Det Matson frågar sig (med rätta enligt mig!) är hur dessa annonser ska skapa begär efter att:
1. köpa en bil?
2. specifikt köpa en Toyota?
Tydligen har den här reklamen även vunnit något reklambranschpris (jag är dock osäker på vilket…) och enligt Matson har reklambyrån uttalat sig om att annonserna har föregåtts av ett enormt gediget strategiarbete, vilket ändå inte direkt förvånar mig. Jag tror säkert att Toyota har gjort sin hemläxa och att man har lagt upp nya strategier för sitt varumärke, men det jag undrar är om dessa annonser verkligen är den mest kostnadseffektiva och publikfriande avspeglingen av dessa strategier, eller är det enbart ett uttryck för reklambyråns behov av att vara ”kreativ” (läs borderline konstnärlig…) i sin tolkning av strategierna med ett stint sikte inställt på ett Guldägg enbart? (Vilket för övrigt är Matsons slutsats i artikeln..)
Tyvärr tycker jag att man ser obegriplig reklam alltför ofta och jag har länge frågat mig varför vissa marknadschefer och VD:ar låter sig luras av hypade reklambyråer att ibland betala för ren ut sagt; skit? Är det osäkerhet, okunskap eller bara lathet..? Oftast får ju byrån betalt för sitt arbete oavsett om marknadsföringen genererar mer försäljning så de kan ju glatt chansa med långsökta, banbrytande idéer, men det gäller ju inte för reklamköparen! Marknadschef och VD däremot kan (borde!) sitta löst om de slarvar bort företagets pengar på kass reklam utan att kunna visa på någon effekt i form av ökade intäkter (vilket faktiskt är själva poängen med marknadsföring! Låt oss inte glömma det!). Jag har själv varit med på kundsidan när reklambyråer beter sig som att de känner kundens kunder bättre än kunden själv och därmed anser de sig vara experterna som bäst kan avgöra om en viss reklaminriktning kommer att fungera för kunden eller inte (trots att deras risk är väldigt liten i förhållande till kundens). Jag tycker att detta förhållningssätt är nedlåtande, arrogant och oacceptabelt mot kunden och jag förstår inte att de många gånger kommer undan med det. I de fall som det stämmer, dvs att de faktiskt har bättre koll på kundens kunder än kunden själv (det finns många dåliga marknadschefer också..) borde marknadschefen få sparken först, tätt följt av VD:n eftersom det är deras förbannade ansvar att förstå företagets kunder och produkter och därmed bestämma vilka budskap som ska skickas ut i medierna!
Det som är ännu värre är att många gånger mäts inte ens effekten av marknadsföringen vilket är helt obegripligt då alla andra avdelningar oftast måste prestera någon form av business case för att få göra investeringar i nya produkter, fabriker, säljpersonal, etc. Dessutom har reklambyråer och dåliga marknadsavdelningar lärt sig frasen ”men det här var en värumärkeskampanj, inte en säljkampanj” när försäljningsökningar uteblir och vad sjutton ska man som VD svara på det? ”Vad bra att vi skapar medvetenhet om att vi som företag faktiskt existerar och att denna kännedom hos allmänheten någon gång i en ej definierad framtid kommer att generera en obestämd mängd merförsäljning till ännu ej klarlagda lägre framtida marknadsföringskostnader! Great! Låt oss lägga mer pengar på varumärkeskampanjer!” Nej, jag tror nog inte det…
Ur kundens perspektiv 